Separationsångest som vuxen: rädslan att bli lämnad

Separationsångest förknippas med små barn som gråter vid förskolan. Men den finns hos vuxna också, och då riktas den oftast mot en partner.

Hur det visar sig hos vuxna

• Stark oro när din partner reser bort, är sen eller inte går att nå

• Katastroftankar om att något ska hända, eller att din partner inte kommer tillbaka

• Svårt att vara ensam hemma eller att sova ensam

• Behov av tät kontakt under dagen

• Du avstår från egna resor och aktiviteter för att slippa vara ifrån din partner

• Kroppen reagerar inför en separation: ont i magen, hjärtklappning, illamående

• Du stannar i relationer som inte är bra för dig eftersom ensamheten skrämmer mer

Den här texten ställer ingen diagnos. Den beskriver ett mönster som många vuxna känner igen i större eller mindre grad.

Rädslan att bli lämnad

Under separationsångesten ligger ofta en bredare rädsla för att bli övergiven. Den brukar hanteras på ett av två sätt.

En del håller hårt. De anpassar sig, söker bekräftelse och håller koll. Andra håller avstånd. De lämnar först, eller släpper aldrig in någon helt.

Båda sätten skyddar mot samma sak.

Var den kommer ifrån

• Tidiga förluster eller separationer, som en förälder som försvann, blev sjuk eller flyttade utan att någon förklarade

• Omsorg som var oförutsägbar

• Senare erfarenheter, som att ha blivit lämnad plötsligt eller bedragen

Rädslan är alltså inte obegriplig. Den har lärt sig av något.

Hur den påverkar relationen

Din partner kan känna sig övervakad, eller ansvarig för hur du mår. När hen då tar lite avstånd växer oron, och du söker ännu mer kontakt.

Ditt eget liv kan också krympa. Vänner, intressen och planer väljs bort tills relationen är det enda som finns kvar. Då blir den ännu farligare att förlora.

Vad du kan göra

Öva på avstånd i små steg. En kväll för dig själv, sedan en helg. Poängen är att märka att oron stiger, når en topp och sjunker utan att du gör något åt den.

Minska kontakten gradvis. Om du brukar höra av dig tio gånger om dagen kan du pröva åtta.

Ta hand om oron själv först. En promenad, ett samtal med en vän, något som kräver din uppmärksamhet. Din partner kan vara ett stöd men ska inte vara det enda sättet att bli lugn.

Sätt ord på rädslan. "Jag blir rädd när du åker" är lättare för din partner att möta än irritation eller tystnad.

Bygg ett eget liv. Vänner, intressen och planer som är dina gör dig mindre sårbar.

När det är dags att söka hjälp

När rädslan styr dina val: vad du tackar nej till, vad du står ut med och hur mycket av din dag som går åt till oro. Samtal kan hjälpa, på egen hand eller tillsammans med din partner. Läs mer om parterapi online.

Närliggande texter är Ambivalent anknytning och Relationsångest.

Rädslan vill ha ett löfte om att ingen någonsin går. Det löftet kan ingen ge. Det som går att bygga är vissheten att du klarar dig, och den gör det lättare att vara nära.